Igår jobbade jag min sista dag på Långberg. På Obestämd framtid. Vem vet om jag ens kommer tillbaka? Jag kan ha storsinta planer när jag kommer hem och väljer helt andra vägar i livet. Den som lever får se.

Hur som helst var det fruktansvärt jobbigt att säga hejdå. Inte första, utan andra gången detta år som jag står i skolan med flertalet tårar brännande bakom ögonlocken. Jag samlade mig, kramades hejdå och fick fantastiskt fina ord med mig på vägen. Jag har haft en underbar höst, tillsammans med toppenelever och oerhört fin personal.

Hjälpte grabbarna grus att flytta efter jobbet. Eller, jag var egentligen inte till någon större nytta. Tur i oturen att paja ryggen just denna vecka skulle man kunna säga. Packade upp köket och försökte få någon ordning på det, grabbarnas enda tanke var förstås att slita upp nya tvn och få igång den. Killar alltså.

Har haft en mysig morgon med en liten vovsa som sovsällskap. Nu ska jag dona lite och bege mig mot jobbet. Min sista helg på Hertz gör jag denna helg. Känns också väldigt konstigt.