Nu ska jag ta mig härifrån igen. Ta ett litet steg och testa på livet utanför Nyköping. Jag flyttar till Oslo och jobbar min första dag redan om en vecka.

Jag ser fram emot det, det gör jag verkligen. Men det här med att avsluta ett kapitel för att börja ett nytt, det är vemodigt. Jag har insett att allting kanske inte blir som det har varit, kanske aldrig någonsin igen. Jag har senaste 1½ året bott i en fantastiskt fin och bra lägenhet med världens bästa läge och med en av mina allra bästa vänner. Jag har haft turen att jobba på 3 (!) otroligt roliga arbetsplatser där jag både trivts och blivit uppskattad. Dessutom har jag haft världens finaste arbetskollegor. Några av dem har också kommit att bli några av mina närmsta vänner. Har overkligt många fina och nära vänner som alltid finns redo med skratt eller kramar när det behövs.  Och så har jag världens bästa familj och har ett "hemma" som jag inte skulle vilja byta mot nåt i världen.

Visst förskönar jag nog min tillvaro en del, men jag måste ändå säga att jag tror att jag pusslat på några fler pusselbitar på det där livspusslet senaste året. Lärt mig att ta tillvara på dagarna och insett vad och vilka som är viktiga för mig, slutat lägga energi på oviktiga saker och på människor som aldrig ger någonting tillbaka.
Nu är det upp till Oslo och se till att jag hittar nästa pusselbit. Det kommer nog bli bra det med.