Nån slags verklighet
Igår jobbade jag halv 7 till 22. Jag var både trött och irriterad och hade kunnat börja böla vilken sekund som helst, men så kommer jag upp och på min säng ligger ett paket. Inslagna gamla strumpor och ett presentkort på Makeupstore. Världens finaste syskon.
Sen satte jag på världens sorgligaste film och bölade sista 20 minuterna rakt igenom. (Ja det var tydligen meningen att jag skulle böla den här kvällen) Marley & Me, inte världens bästa film i sig, men banden hund-människa beskrivs så underbart fint i den filmen och jag kunde verklighen inte stoppa tårarna.
Uppe med tuppen idag och ska njuta av en skön morgon innan jag börjar jobba vid 10.

Kommentarer
Trackback