Det var virrvarr på dagis idag. Stora avdelningen flyttades ner i andra byggnaden och tillslut fanns det inga leksaker kvar att leka med uppe hos oss. Det märktes på barnen att det låg förväntningar i luften, dom har aldrig varit mer högljudda och bråkiga. Och för första gången sen jag började jobba på dagis tyckte jag att det var skönt med en halvtimmes rast så jag fick vila psyket lite.

Vi spelade mot FBBB ikväll,  storstryk med 13-0 och det var absolut den tråkigaste matchen på hela säsongen. "hehe, ni kan ju lika gärna begära WO, då förlorar ni bara med 5-0".  Det är lite synd att det är sån attityd ibland faktiskt. Det är ju inte riktigt därför vi spelar, det tror jag man förstår ganska snabbt om man kollar serietabellen där vi ligger råsist med ett poäng och typ -50 i målskillnad.  Vi är ett härligt gäng tjejer som vill göra nåt annat nu när innebandyn har uppehåll, och för oss spelar det ingen roll om vi förlorar med ett 1 eller 100 mål, så länge vi har roligt.  Nu var det säkert menat som ett skämt, och jag skulle säkert ha skrattat åt det om jag inte hade varit på mitt sämsta humör redan innan matchen.

Våran minsta lilla kissekatt Elsa har varit försvunnen flera dagar nu. Det klumpar sig i magen när jag tänker på att hon kanske inte kommer tillbaka igen. Usch, jag är världens fjant när det gäller sånt här. Jag borde vara van vid det här laget, så många små vänner som jag mist, men sånt vänjer man sig aldrig vid. Det tar lika hårt varenda gång.