Det blev förlust med 5-1 ikväll, och jag gjorde mitt andra självmål (gör man inga framåt får man göra dom bakåt istället). Ändå känns det lite som en vinst. Vi var tuffa idag, stenhårda faktiskt och det var riktigt roligt att spela.  
   Jag börjar längta tillbaka mer och mer till allt. Men innan jag ger mig in i någonting måste mina hälsenor funka ordentligt. Och även om det blir bättre är det inte säkert att det kommer funka.  Jag blir tokig. 

När jag kom hem tog jag en långdusch och sen hoppade jag i mjukisdressen. Det var länge sen jag hann hoppa i den faktiskt, jag är alldeles för uppe i varv och har alldeles för mycket i tankarna för att kunna koppla av. Men idag gick det, men då slog huvuvärken ner som en blixt istället.  Självklart. Jag har inte tid att ha ont i huvudet annars, klart att det kommer när alla spänningar släppet. Tack som faan för Ipren!

Imorgon är jag ledig och då ska jag umgås med Johanna.  Jag kommer gå sönder på söndag.  Det sjunker in mer och mer att hon snart försvinner.  Inte för att det är speciellt långt till linköping men det är inte samma sak att inte kunna ses när man vill. buhu.