Träningen igår var bra, riktigt bra. Jag var egentligen påväg att kliva av efter en kvart eftersom det gick så fruktansvärt jävla dåligt och min hjärna var nån helt annanstans än på träning, men sen blev det bara massa "springa tills man dör-övningar" och då gör det ingenting om hjärnan inte är där, bara man har benen med sig. Och det är såna träningar som är så sköna efteråt, jag älskar att känna att jag lever. 

Snart kommer jag hålla för öronen så fort nån i laget har något att säga. Först var det Annelie som meddelade att innebandyn tog alldeles för mycket tid, och jag som var så glad över att ha det lilla energiknippet tillbaka. Ígår var det Räkan som kom med den tråkiga nyheten. Känns konstigt, Räkan har iallafall under alla år jag kan minnas alltid vart den som peppat mest och som alltid hittat på nåt galet som fått en att garva tills man fått magknip. Det kommer bli riktigt tomt utan henne, men vi får hoppas att studierna går fint och att hon kommer sen och skriker på matcherna :) 
   Och sen Lisa som lämnade oss för USA. Och Therre som jag saknar som aldrig förr, hon har också för fullt upp.. Jag antar att man får vänja sig, det är ju trots allt så här livet ser ut, och jag vet ju att det inte alltid kan vara som det alltid har varit. Men jag skulle vilja ha det så, jag gillar inte såna här förändringar.

Idag har jag planerat stan med syster, vi ska försöka hitta en lämplig present till Nicke som fyller år idag. Sen ska jag försöka hinna fika med tjejorna och sen är det kalas hos hertzarna :) 
Dags att börja dra sig från dumburken kanske, mmja.