Det var tydligen meningen att vi skulle jobba på dans igår, vilket vi inte visste om förrän..ja just det..igår. Nytt ställe och nya rutiner och jag blev tydligen själv. Där stog jag ensam i en garderob som vanligtvis brukar vara bemannad med fyra.
Det var kaos redan från början men jag försökte att inte få hjärtinfarkter av paniken samtidigt som jag försökte vara glad och trevlig mot tjurtanterna som minsann hade fått stått och väntat jääääääättelänge. Tillslut var alla jackor inhängda, svetten rann och jag trillade ihop på en stol. Då kom angelica förbi med mat, och jag hade velat ge henne en stor puss!
Under dom där ganska många timmarna fick jag mig dock några goda skratt, jag insåg också hur många människor som faktiskt bär glasögon. Mitt humör var nog kanske inte på topp för jag la bara märke till hur fula kläder folk hade, hur fult vissa dansade och hur äckligt folk luktade. Jag vet iallafall hur jag inte vill se ut som gamling.
 Jag höll på att dö av tristess några gånger men turligt nog hade jag mobilen med mig och det är tamejfan världens absolut bästa uppfinning. Framåt halv 1 kom mamma, och jag blev så fruktansvärt glad att se henne, för när människorna skulle hem hade jag absolut dött av total hjärnförvirring om jag hade vart ensam.  I övrigt var det en riktigt trevligt kväll, jävligt pinsamt att tillhöra onyx en sådan kväll bara, hade väl säkert blivit 40 gånger pinsammare för onyx om ingen vart där. mhm

Nu ska jag äta lis och sen är det dags för maatch, oyes.