Träffade Therre i tisdags, vilket var väldigt länge sen. Lyckades även fixa ner henne till träningen igår, också länge sen. Insåg dock hur otroligt mycket jag saknar henne, både på och utanför planen. 
   Känns rätt tungt o inse att jag förlorat både Stina och Therre på ett år. Vi började spela i nibk f89 och hade så sjukt kul tillsammans och nu är båda helt plötsligt borta från allt som har med innebandy att göra. Jag kan inte sluta undra hur det hade kunnat vara om inte klistret i sporthallen hade förstört allt för Stina. 
   Minns Jihdecup i Göteborg, vi var små då, minns inte en enda match därifrån men jag minns så mycket annat, jag har åtminstone riktigt fula kort därifrån.
   Eller GBG, med Bjärle och Leffa. Bussresan ner var kaos,, våra klädlinor genom hela rummen och skokast på alla som snarkade. Minns att jag fick en tand sönderslagen och att liseberg var blött. Och såklart torshällapojkarna och våra blåa tröjor. MInns inga matcher därifrån heller, antagligen för att resultaten inte var viktiga då och för att vi antagligen förlorade alla matcher.
  Och Riga som ett så jävla bra avslut på allt, Skybar och taxi är det bästa därifrån. Alla kommentarer på alla träningar, Therre som aldrig kunde vara tyst och Stina som alltid fattade sist av alla, Ni gjorde mig lycklig.  Kan inte sluta le när jag tänker på alla minnen tillsammans med er.  Hur många kvällar vi har hängt på arnö och bara vart dumma i huvudet, hur mycket jävla cp ställen vi har hamnat på och hur mycket konstiga fyllor det blivit.  Jag kan t.om sakna skolan ibland, att få se era ansikten ovanför skåpraderna gjorde mig så glad. Jag saknar ALLT med er och det är så tungt att inse att  det aldrig kommer kunna bli samma grej igen.