Egentligen är det det bästa jag vet, egentligen.  Inte den här veckan. 
   Det är så otroligt frustrerande att hela tiden försöka göra en dålig träning lite bättre. Har man gjort 10 skitpass spelar det inte så stor roll om man gör en bra. Det är inte den passen jag kommer ihåg. Även om det borde vara det. 
Sista veckan har jag fokuserat alldeles för mycket på det dåliga, jag har ingen aning om varför. Självklart påverkar mina tankar mitt spel, och jag förstår att det är en bidragande faktor till varför det gått så dåligt. 
  Samtidigt måste man ha såna här träningar ibland och man måste ibland trilla ner till botten igen. Jag antar att det är som med allt annat, dåliga stunder får en att uppskatta bra stunder. Kanske behöver jag det här.
   Jag minns en vecka som hade gått så otroligt bra, jag hade så höga förhoppningar på mig själv inför matchen. Och det gick inte alls som jag hoppades. Det är kanske samma sak nu, jag har höjt ribban för högt och sen blir jag besviken när jag river.  
   Det här är trots allt bara min andra vecka jag tränar fullt efter 3 veckors fotvila, dessutom har jag ont i både tumme och handled. Kanske det också påverkar. Även om man känner sig som en fjant när man börjar klaga på småsaker.  
   Svackor gör också människor starkare, det handlar om att orka resa sig när man faller. När man inte orkar, det är nog då man ska tänka på att sluta.  Jag orkar fortfarande och jag har inga planer på att sluta. 

Ny dag, ny träning, ny energi.