Tandläkaren är alltid likadant. Lite halv hjärnskadad av alla tankar om hål och borrningar när man kommer dit, sätter sig ner i nån jätteful fåtölj och tar upp första bästa tidning (finns bara 60+ tidningar). Sen sitter man där och väntar på att det ska komma en aaaas-snygg tandläkare, le och ropa upp ens namn. När man suttit 3 minuter över tiden börjar man tänka på om det verkligen var rätt dag och rätt tid, jo men det var det nog, eller?  En tandläkartant med ihopskrynklat ansikte kommer gående i korridoren och man ber till gudarna hundra gånger om att det är någon annan hon ska ta. Men icke, alltid lyckas man hamna hos den suraste skrynkeltanten.
   Sen tvingas man bita i röntgenlapparna, vilket gör förhelvetes ont. Sen klagas det på både det ena och det andra, och si och så mycket mer borde du borsta på den lilla pyttemillimeterskvadraten där uppe och på den pyttelilla arean nere på vänster nummer 5.6 borde du borsta lite mindre och på blablabla... (Har du papper och penna så jag kan anteckna, tack!) 
   Hade iallafall inga hål, vilket jag borde vara jublande glad för. Dessvärre hade hörnet på framtanden
  trillat bort, men det går o fixa dit ett nytt på nolltid. Ny tid hos tandläkaren 1.(MMM!) Sen fick jag tid hos nån som skulle visa mig hur jag skulle borsta tänderna, dags att lära sig nu när man fyller BETALA. (JIPPI) Ny tid hos tandläkaren 2.
 Kom ihåg att jag ska ta med en egen tidning nästa gång. Och så hoppas vi på Dr Snygg.. mmmm.

Träningen idag var min sämsta på hur länge som helst. Jag gjorde den dålig. Mitt dåliga jag gjorde felpass och sköt som en kratta, mitt braiga jag försökte peppa det dåliga jaget men det slutade med att det braiga jaget fick spö. Jag var tvungen att ta luft för att inte kväva mig själv. Skönt med fys iallfall, man slipper åtminstone tänka. 

Playstation 7, love it!